I det sprillans nya åttonde avsnittet av Bakom boken möter Daniel Sjölin låtskrivaren och författaren Plura Jonsson. Det handlar om hjärta och ärlighet, om ordningsmannen Plura, om att gråta åt sina egna texter och lite om julbordsmåsten. I Håkans skrivarskola får vi lära oss om tempo och i veckans poddpoesi läser Lisa en dikt av Kjell Espmark.
Om Pluras bästa
God mat är viktigt, och den ska lagas med kärlek. Det vet Plura, inte minst efter att i decennier ha rest genom Sverige på Eldkvarns turnéer och fått äta både fantastisk och mindre fantastisk mat. Intresset för mat har dock alltid funnits; Pluras mamma Magda lagade alltid husmanskost, och det gjorde hon just med mycket kärlek och omsorg.
Det har blivit fem härliga kokböcker genom åren, med favoritmat från Spanien, Frankrike, London, Venedig, New York, Koster och Stockholm. Husmanskost, medelhavsmat, mycket fisk och skaldjur, inälvsmat, julens alla turer och allt tänkbart gott som kan läggas på grillen. Som en röd tråd genom alla böcker går Pluras lugna och underfundiga röst som berättar om stort och smått i livet.
I Pluras bästa presenteras favoriterna från Pluras kokboksskatt, blandat med personliga texter och några av Pluras underbara målningar. Kliv in i den sanna livsnjutarens värld och låt dig förföras av det enkla och det goda. Skål för kärleken till livet och maten!
Vad är skillnaden mellan författaren och den som skriver? Hur får man råd att skriva? Och hur ska man egentligen skriva för att vinna Augustpriset? Detta och mycket mer handlar veckans Bakom boken om. Daniel Sjölin möter Karolina Ramqvist, aktuell med hyllade essän Det är natten, förläggaren Håkan Bravinger besvarar de allra vanligaste frågorna som Norstedts manusgrupp får om skrivande och Lisa Lindberg läser ett utdrag ur Joar Tibergs bok Månen blev rädd (2010).
Om Det är natten:
"Att vilja träffa en författare för att man tycker om det han skriver är som att vilja träffa ankan för att man tycker om ankleverpastej." Så skriver Margaret Atwood om författarroll och skrivande.
Det är också utgångspunkten för Karolina Ramqvists personligt hållna essä som handlar om en författare som just står i begrepp att lansera sin nya bok. Scenen är författarens skrivhörna i hemmet. En skildring av splittringen mellan yrkesroll och modersroll, att vara kvinnlig författare och värna om det egna rummet.
Karolina Ramqvist ger ut en berättelse i ett nytt format. Lite längre än en novell, lite kortare än en roman.